I dag publicerade DN Ekonomi en imponerad artikel om Epidemic Sound. Eftersom detta är ytterligare ett hyllande reportage om en svensk så kallad ”enhörning” (bolag som värderas till över en miljard dollar) och inte ett debattinlägg, skulle vi kunna låta detta passera. Vi tycker att både vi och till exempel Musikerförbundet, Cisac och EU-kommissionen i samband med debatten kring upphovsrättdirektivet har sagt allt makthavare borde behöva för att hjälpa oss värna Sveriges musikskapare mot aktörer som Epidemic. Men så avfärdar bolagets grundare Oscar Höglund kritiken med att Stim och liknande aktörer känner att ”deras affärsmodell är hotad” och då kan vi helt enkelt inte hålla oss från invändningar.
Så here we go again.
Först och främst har inte STIM en ”affärsmodell” – men föreningens 90 tusen anslutna musikskapare har det. Dessa 90 tusen affärsmodeller har Epidemic byggt sin egen affär på att konkurrera sönder genom att kapitalisera på den upphovsrätt ämnad att skydda musikskapares rättigheter under deras livstider och se till att de får skäligt betalt om och när deras verk blir exploaterade. Vi förstår att det är svårt att förstå för någon som sitter på enhörning finansierad av riskkapitalgiganter (varav en, Blackstone, med ytterst tvivelaktig moralisk kompass), men fakta är att upphovsrätt och insamlingsorganisationer existerar för att värna småföretagare. Och 99% av dessa är vare sig Lamborghiniägare i Los Angeles eller marknadshatande vänsteraktivister – det är vanliga upphovspersoner, ofta med egna små bolag och små marginaler, som är måna om att bygga sina egna musikföretag. Dessa företag blir aldrig enhörningar, men är nog så viktiga för svensk ekonomi. Man skulle kunna argumentera för att Stim skyddar och representerar en betydligt större del av svenskt företagande, som i sin tur skapar fler jobb och större skatteintäkter än Epidemic någonsin kan göra, inte minst med tanke på att deras huvudkontor förstås kan ligga precis var som helst i världen inom ett par år. Detta system av engagerade småföretagare inom musik är helt beroende av en fungerande upphovsrätt – samma upphovsrätt som Epidemic snuvat sina anslutna på och därför nu anses värda över tio miljarder.
Övriga invändningar när vi ändå är i farten:
1: Epidemic och Spotify har absolut inte ”byggt sin affärsidé på ’nästan samma koncept’” – det finns mycket att säga om Spotifys ersättningsnivåer men i grunden är de HELT olika typer av bolag: Spotify har 70 miljoner låtar att välja på, eftersom de trots allt grundar SIN affärsidé på upphovsrätten. Att påstå att Epidemic med sina 35 000 låtar tillgängliga för globalt ”utköp” av rättigheter liknar Spotify är faktiskt att förolämpa både Spotify och alla de artister som de torgför – musikskapare som är ansluta till Stim och Stims systerorganisationer världen över.
2: ”De första 10 åren valde vi att hålla en oerhört låg profil”, säger Oscar Höglund. Ja det gjorde de sannerligen – men inte hos produktions- och investmentbolagen som de uppvaktade stenhårt. De bolaget höll låg profil inför var media, jurister, musikskapare och allmänheten – inte förrän Epidemic var tillräckligt starka finansiellt och avtalsmässigt var de modiga nog att sticka ut hakan och skryta över hur mycket pengar de tjänade. De har lärt sig av Silicon Valleys jättar att bryta reglerna för att skapa en vinstmaskin i en rättslig gråzon och blir därigenom ”too big to fail”. Det vill säga: har genererat tillräckligt mycket riskkapitalister med miljardvinster i sikte och nu är beroende av att lyckas. Det höll de förstås tyst om så länge det bara gick – pengarna rullade ju in.
3: ”Musikern får samma peng, oavsett hur mycket eller lite låten används. Och Epidemic Sound slipper betala varje gång låten spelas”, säger Höglund.
Ursäkta? Epidemic får detta att låta som en bra sak? Det är det förstås inte – tvärtom ska låtar som spelas mycket och i många länder belönas med större intäkter för dess skapare, som bygger sin verksamhet på dessa intäkter. Epidemic får det att låta som att de konkurrerar med trötta gamla institutioner, att de kommer med ett fräsigt nytt alternativ, men de konkurrerar med världens alla musikskapare som får mindre möjligheter till att skapa sig drägliga intäkter på grund av Epidemics rovdrift på upphovsrätt.
4: ”I mars fick Epidemic Sound in ytterligare 3,8 miljarder kronor av riskkapitalbolagen EQT och Blackstone” skriver DN vidare.
Ja, det verkar inte bättre – Blackstone har historiskt brutit mot de mänskliga rättigheterna, skövlat regnskog och avhyst hyresgäster som inte klarat av deras hyreshöjningar, så affärer som byggs på söndrande av upphovsrätten är förstås en bagatell för just denna storägare av Epidemic.
Vi vill framför allt be alla musikskapare om en sak.
Fråga er själva vem som vill er väl: en icke vinstdrivande hundraårig förening som ni själva är med och äger, eller ett av världens största riskkapitalbolag som på ett år omsätter 57 miljarder men ändå gör 13 miljarder i vinst? Fråga er själva om ni vill bidra till Epidemics, EQTs och Blackstones ägares enorma vinster – eller behålla pengarna själva?
ENGLISH
IN ENGLISH (Thank you John Groves/ECSA)
THERE IS NOTHING IMPRESSIVE ABOUT EPIDEMIC
Today the Swedish newspaper DN Ekonomi published an impressed article (1) about Epidemic Sound. Since this is another glowing report about a Swedish so-called ”unicorn” (company valued at over a billion dollars) and not an opinion piece, we could let it pass. We think that both we and, for example, Musikerförbundet (2), CISAC , STIM and the European Commission in connection with the debate on the Copyright Directive (3) have said all the powers that be should need to help us protect Sweden’s music creators against players like Epidemic. But then the company’s founder Oscar Höglund dismisses the criticism by saying that STIM and similar players feel that ”their business model is under threat” and then we simply cannot refrain from objecting.
So here we go again.
First of all, STIM doesn’t have a ”business model” – but the association’s 90 thousand affiliated music creators do. Their 90 thousand business models has been built to compete by capitalizing on the copyright intended to protect the rights of music creators during their lifetimes and ensure that they are fairly paid if and when their works are exploited. We understand that this is hard to understand for someone sitting on a unicorn funded by venture capital giants (one of which, Blackstone, has a highly questionable moral compass (4)), but the fact is that copyright and collecting societies exist to protect small business owners. And 99% of these are neither Lamborghini owners in Los Angeles nor market-hating leftists – they are ordinary creators, often with their own small music companies and thus, small margins. These companies may never be unicorns, but they are important enough for the Swedish economy. One could even argue that STIM protects and represents a much larger part of Swedish entrepreneurship, which in turn creates more jobs and more tax revenue than Epidemic ever could – not least given that their headquarters could of course be located just about anywhere in the world within a few years. This system of dedicated small business owners in music is entirely dependent on a functioning copyright – the same copyright that Epidemic has robbed its affiliates of and is therefore now considered worth over ten billion.
Other objections while we’re at it:
1: Epidemic and Spotify have absolutely not ”built their business on ’almost the same concept'” – there is a lot to be said for Spotify’s compensation levels but fundamentally they are TOTALLY different types of companies: Spotify has 70 million songs to choose from, because after all, they base THEIR business on copyright law. To say that Epidemic, with its 35,000 songs available for global ”buyout” of rights, is similar to Spotify is actually to insult both Spotify and all the artists they champion – music creators who are affiliated with STIM and STIMs sister organisations worldwide.
2: ”For the first 10 years, we chose to keep an extremely low profile,” says Oscar Höglund. Yes, they certainly did – but not with the production and investment companies that they courted hard. Those the company kept a low profile with were the media, lawyers, music creators and the public … not until Epidemic was strong enough financially and contractually were they brave enough to stick their chins out and brag about how much money they were making. They have learned from the Silicon Valley giants to break the rules to create a profit machine in a legal grey area, thereby becoming ”too big to fail”. That is: have generated enough venture capitalists with billions in profits in sight and are now addicted to succeeding. Of course, they kept quiet about that for as long as they could – the money was rolling in.
3: ”The musician gets the same money, no matter how much or little the song is used. And Epidemic Sound doesn’t have to pay every time the song is played,” says Höglund. Excuse me? Epidemic makes this sound like a good thing? Of course it’s not – on the contrary, songs that are played a lot and in many countries should be rewarded with more revenue for their creators, who build their business on that revenue. Epidemic makes it sound like they’re competing with tired old institutions, that they’re coming up with a fresh new alternative, but they’re competing with all the world’s music creators who are given less opportunity to generate decent revenue because of Epidemic’s predation on copyright.
4: ”In March, Epidemic Sound received an additional SEK 3.8 billion from the venture capital firms EQT and Blackstone”, DN continues. Well, it doesn’t seem any better – Blackstone has historically violated human rights, cleared rainforests and evicted tenants who couldn’t afford their rent increases, so business built on the violation of copyright is of course a trifle for this particular major owner of Epidemic.
We especially ask all music creators for one thing.
Ask yourselves who is doing you good: a non-profit, century-old association that you yourself co-own, or one of the world’s largest venture capital firms that turns over 57B kronor in a year, yet makes 13B in profits? Would you rather make the owners of Blackstone, EQT and Epidemic extremely rich, or a lot of music makers a bit better off?